78
Att gifwa någon ordentlig beskrifning öfwer denna ort, är ej i min förmåga, icke eller mitt ämne. Ty hwad uträttar man med sådane försök i land, der man är okunnig i språket, och förbuden att inkomma, utom på wissa gator? Intet annat, än att kasta några göpnar osanningar mera till den ofantliga lögnmaskan, som tillika med Lerpottor och Thekistor redan blifwit öfwerbragt till Europa.
Man skrifwer underwerk om China. Man gör dess inbyggare till årsbarn med jorden, och deras myckenhet räknar man snart sagt efter stjernornas. Confucius, om man skall tro Missionärer, öfwerträffar ej allenast Mahomet, utan äfwen Moses och Paulus. Roms ära, Spartas dygder och Athens wettenskaper hafwa flutit tillhopa på ett ställe i det förunderliga Peking[1]. Deras regering är utan like; deras lagar gudomlige; deras seder ett mönster: Salomons wisdom, med ett ord, hwilar allenast på en rakad Chinesisk hjessa.
På hwad grund hafwa Jesuiterna byggt desse molnstoder? Jag will icke säga: på Chinesernes erkänsamma kontanter; ty huru skulle smutsig egennytta werka något på deras Apostoliska själar? Men på Religionens ära förmodligen. Huru mycket utwidgas ej den genom en förmobad eröfring af ett så stort och makalöst Kejsaredöme? Hwilken aflatshandel, hwilken wälsignad St. Pers penning från det mägtiga China! Ho ser icke då, hwad wigtiga skäl de haft att utbreba sig i låfsånger öfwer detta land.
- ↑ Hufwudstaden i China.
