Om jag rätt besinnar mig, är det just ett fånigt arbete, att göra Resebeskrifningar. Hwad behöfwer jag löpa äfwentyr och förstöra penningar, för att roa dem som sitta hemma mellan skål och wägg, och fråga knäfweln efter, hwem som tar wid mig? Nej, min Gunstige Läsare!
säger Ovidius.
Det wore en annan sak, om jag reste på din
pung. Men så länge det allena gäller min, må
du icke wänta någon särdeles redebogenhet af mig.
Hade jag någon förmån af att dikta och skarfwa,
kunde det så wara; aber, det har jag icke. Huru
mycken sanning kan du wäl wänta dig för tre
styfwer? sade den som gjorde Allmanackor. Likwäl
om den nycken kommer på mig, att uppteckna
något, så ber jag, att du icke må taga det såsom
oemotsägligt. Ty så länge mina uppsatser äro
obetalte, kan jag icke gifwa dem ut för sanningar.
Helsingborg
Nämner jag allenast för det, att åskådandet af den angränsande skogen, ur hwilken General Stenbock framtågade 1710 emot de Danske, bragte min Carolingiska själ i gäsning, och öpnade högra versådran i följande utbrott:
