3
Europas Charlatan, som för att synas ny,
Förslösar allt ditt wett, att gammal sanning wrånga
Och öfwer häfders fält så många irrbloss bär,
Voltaire, du warit stor, om du allena diktat;
Du mot wår store Carl en ilsken fjäder riktat,
Och efter skugga sökt, der bara solsken är.
Sjelf finner du dig wara mes,
I harmen skriker du mot Hjeltar,
Med mensklighetens namn du dina infall sältar;
Men Haren alltför klart i denna larfwen ses.
Ett lejon stupar under lansen,
Och råttor leka sen med swansen;
Så wurmar resa sig mot Ärans Majestät.
Men hör, Voltaire, och I, som krypen i hans fjät,
För himmel, jord och haf, högtidligt jag förklarar:
I ären mesar hwar och en,
Som tadlen Carl den Tolftes ben.
Hwad, bör jag räkna dem bland karar,
Som gnälla när de se en liten droppa blod?
Förakt och fattigdom är Eder ärestod;
När Caroliner stålt på wundna fanor sufwo,
Och främmadt guld med swärdet klufwo.
Nu säljer man sitt jern, är grann och dricker win;
Wi tro wår hushållskonst är öfwermåttan fin,
Men annat gjorde wåre fäder:
De smidde spjut deraf, och wunno flera städer,
Än wi Durcater nu.
Ack, kära fosterbygd! om du will blifwa rik,
Så följ de gamlas Politik.
Virg.
Den nya stenbryggan, som wid Kronprinsessans öfwerkomst år 1766 uppbyggdes wid Helsingborg,
