13
de skönaste åkrar och ängar, samt trägårdar; nätta stenhus och planteringar; finner öfwerallt folket i rörelse.
Inga gärdesgårdar äro att se i Holland; ty när man i andra skoglösa länder omgifwer sina ägor med lefwande häckar, har man här mellan åkrar och ängar gräfwit breda diken, ur hwilka boskapen dricker, utan att kunna öfwerstiga dem. Men nu till min reseruta.
Den 27 Maj ankom jag i Gröningen, der jag i twenne dagar ruklade med de skälmske studenterne. Jag ville se Academien, kom dit, och blef straxt omringad af läslymlar, som undrade hwad en beckbyxad Skeppare hade att gapa på bland dem.[1] Quid Saul inter Prophetas, sade de. Utmed Academiehuset var en rad stenar, så naturligen målade på wäggen, att man omöjligen kunde märka bedrägeriet. De bödo mig sitta ned. Jag gjorde så, och föll som en mjölsäck på marken. Då skall tro de grinade, de bofwarne; men i harmen började jag pladdra Latin med dem, och reciterade äfwen den ene Hebreiske wers jag kunde. Berescht bara &c. Hwarigenom, och sedan jag hade wisat mitt Latinska Testimonium med Consistorii Gothoburgensis sigill under, wi blefwo så goda wänner, att de directe ledsagade mig till källaren, hwarest jag måste dricka Brorsskål med 18 af dem. Andra dagen förde de mig omkring i 7 Catholska Kyrkor, 5 Reformerta, 1 Luthersk och 1 Synagog. Hwarefter jag afhörde en af mine nye bröder förswara sin dsputation under Professor von der Mark, blef inviterad att oponera, etc.
Tredje dagen beledsagade mig et halft dussin af desse kärnwänner ned till skutan, fyllde wår
- ↑ Auctor hade för besparing skull anlagt sådan klädebonad, i ett land der den mäst brukas.
