17
allt är konst i Versailles. Sidan åt trägården är rätt kunglig, och trägårdarne sjelfwe öfwerträffa allt hwad man i denna delen kan se. Menageriet för djuren såg jag. Slottet innantill är wärdt en Fransk Kung. Den 28 for jag härifrån till
Paris.
Paris beskrifwas bör,
O dårskap, stat mig bi; dig offrar jag min fjäder;
Ty wet, när jag om Franska seder quäder,
Din lofsång jag tillika gör.
Men tröge Jamber bort! Er paddelika gång
Ej passar denna sång.
⁎
Ty versen bör stupa med Trollhättans fart,
Åtminstone kullbyttor göra:
Så framt han skall likna det slägtet i art,
Hwars yrhet jag ärnar beröra.
Hwad skall nu bli början?
Jag drunknar i mörjan,
Så tallöse dårskaper möta mig här.
Jag kommer till Waxhall[1] en högtid at se,
Man fjollar, man hoppar och krusar.
Wid skimrande lampor tycks änglar sig te,
Men dagsljuset gör dem till busar.[2]
- ↑ Waxhall, en emitation af det namnkunniga Wauxhal i London, är ett hus och en trägård, der hela wackra werlden i Paris mötas tre gånger i weckan, att spasera, dansa, se konsteldar och illuminationer, m. m.
- ↑ Ett ursinnigt mode gör att intet förnämt fruntimmer kan wisa sig utan smink och swarta lappar i synen. Härigenom och med tillhjelp af en wiss air eller ställning, som Franska könet förträffligen wet att taga sig, se de wäl ut wid ljus, men illa i dagen.
