Sida:Min son på galejan.pdf/200

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

18

För flugor och mönja
Jag intet kan skönja:
Naturen här dränkes i lånta behag.
Wallen[1] jag söker en nöjdare quäll.
Här åter mig mördar en ändelös gnäll,
Af tiggare, kärngar och lyror[2].
Man fälas och fiker,
Man super och skriker,
Bland kuskar och stora peruker jag quäfs.
Otaliga narrar med upptåg och snack
Förtjena här pengar och äta.
Kring dem stå staketer af gapande pack,[3]
Som werkstaden hemma förgäta.
Musik och Apinor,
Spektakel och linor[4]
Ge föda åt hälften det stora Paris.
Förtretad och skuffad jag wandrar till slut,
Att mig i min kammare dölja;



  1. Wallen eller Boulevarden är nästan som Djurgården i Stockholm. De förfallne Wallarne äro nu förbytte till sköna planterade spasergångar, od skapa en angenäm rundel kring gamla staden, och sedan hela förstäder rundt omkring blifwit tillbygde, ligger denna promenaden liksom midt i Paris. Här samlar sig folket dageligen. Här hållas de mesta Spektakler, af Komedianter, Marionetter, Baler, Konserter, Taskpelerier.
  2. Tiggare, som Hollberg säger, galonerade, finnas på ingen ort till sådan mängd, som här. Käringar och Lyror &c. hwar man kommer på kaffehus och spektakler, så hör man ett raspande af Savoyardska quinfolk, som sjunga ch fila på en guitarre eller lyra.
  3. Komedianter, innan de få öppna skådespelen, äro förbundne att roa folkhopen förut med någon farce, hwilken här kallas: faire la parade. Derigenom ser man en gräslig mängd slödder fösas ihop ikring Bollhusgallren, som förnöter eftermiddagarne med bara gapa.
  4. Här äro ej mindre än tio särskilta band Komedianter, som alla spela twå stycken hwar dag, utan att räkna konserter och folk som wisa rara djur, markattdansar, hundkonster, lotterier och andra taskspel.