21
Hwad annorstädes winns, det skall förtäras här[1]
Kör hwarje främling hem, drif komedianter ut,
Gör på hwart elakt näste slut;
Hwad då? Jo, skälf Paris, Du skall förgås på stunden:
Så nära dårskap här med allmänt wäl är bunden.
Nej, karlawulna Swenska Nord!
Om man bland tusen land mig walet wille gifwa,
Dig endast walde jag, du dyra moderjord!
Din barm min wagga war; den ock min graf skall blifwa.
Hortor amare Focos.
Dock finnes likwäl mycket godt i Paris. Till exempel: Fem Akademier.
1) L’Academie Françoise inrättad 1635 genom Cardinalen Richelieus föranstaltande, består af 40 Ledamöter, som sysselsätta sig allenast med språkets förbättring, och komma tillhopa i gamla Slottet eller Louvren tre gånger i weckan. En Thomas, en d’Argenson och Marmontel m. fl. omtalas nu med största heder bland dessa Herrar. Richelieu war Akademiens förste beskyddare. Sedermera woro det Konungarne sjelfwe.
- ↑ Med en folkhop af 800,000 menniskor, utan sjöfart, utan handel, hur skall Paris kunna nära sig, och än mer, hur skall det kunna wara så rikt? Jo, det blir begripligt, när man finner kanske hälften af ofwannämde nummer wara resande, dels från Provinserna, dels från utrikes orter, hwilka strömma hit att leka bort pengar och helsa. Man räknar intet mindre än 30,000 i livré. Så at det ej är ett paradox, om man säger, att Paris har att tacka lättingar och narrar för sin warelse. Här handlas ej med annat kram, än det som tjenar at underhålla yppighet och galenskap. Engelsmän, ehuru warme patrioter de äro, lockas dock hit af Parisiska nöjen, och jag tror, att hwad som bland annat påskyndade sista freden, war att återfå en hop förmögna Lorder, dem kriget jagat härifrån och hwars pengar saknades i allmänna rörelsen i Paris.
