20
Han menar Krog och Börs är ett.
Och som han aldrig segel sett,
Så tror den dumme satan,
At skeppen dras i sjön, som wagnar uppå gatan.
Till Opran för han mig: Spektakel, Porcheron[1],
Se sådant känner Herr Façon.
Om ock jag af en slump den sökte Börsen hinner,
Monn jag ett Amsterdam, monn jag ett London finner?
Jo pytt. Uti Paris allt efter modet görs,
Wäl klädde på en Bal, men icke på en Börs.
Ack, huru mången härlig kaka,
Man kunde här dem armom baka,
Med alt det sköna mjöl, som osmält får sin graf
I store Domperukers haf.[2]
Men sådan Fransman är:
Han älskar häldre mjölet draga
Uti en krusad låck, än i en hungrig maga:
Blott han en wacker klädning bär.
I dag kan ej hans pung en nödig måltid lösa,
Ett kaffehus han söker opp,
Förtär en kringla och en kopp,
Ty hwad behöfwer han att slösa.
Se’n petar han sin tand, se’n trallar han och swänger:
Den skönsta kalfwestek har närt hans läckra gom,
Fast kalfwen, odräpt än, wid modrens juwer hänger,
Och fast hans arma buk war alldrig mera tom.
Men håll, jag tröttnar wid att skrifwa.
Bland sådan galenskap jag sjelf kan galen blifwa.
Enfin:
