Sida:Min son på galejan.pdf/211

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

29

Eljest måste man tillstå, att den utwärtes delen af Romerska Gudstjensten, är rätt Högwördig och majestätlig, liksom deremot den Reformerta, tyckes mig wara nog naken och kall. Wår Evansgeliska åter synes hafwa walt en lycklig medelwäg, emellan alt för mycket och alt för litet af Ceremonier. Wore dock till önskandes, att man hos oss sysselsatte sig mindre med en hop abstracta begrepp, och mera med det wärkeliga och borgerliga.

Dårskaper och nöjen får man dyrt betala i Paris, men wisdom kan fås för intet. Man besöker fritt alla Collegier, Bibliotheker och lärda Sällskaper; alltid bemött med höflighet och tjenstfärdighet, när deremot Comedianter, Dansmästare och andra behageliga galenskaper icke ernås utan promt betalning.

Ingen ting kan upptänkas förträffligare, än methoderne, att underhålla flit och täflän bland den studerande och wettgirige ungdomen härstädes. Icke längesedan såg jag belöningar utdelas i Sorbonne bland Studenterne, hwilke utmärkt sig antingen i Öfwersättningar, Grekiska och Latinska skrifningar, eller i Poetiska och Oratoriska småsaker. Preses i Parlamentet, hela det Högwördiga Dom-Capitlet, Academiske Ledamöter, samt en stor hop förnäme åskådare församlade sig under en upprepad musik i stora Domsalen, hwarest Eleverne woro uppftällde i behörig ordning. De ypperste bland de täflande, och hwilke, efter föregånget bepröfwande af Academici, skulle emottaga belöningarne, framställdes för Preses, som högtidligen satte på dem kransar, och utdelte guldpenningar, under det han höll ett uppmuntrande loftal, m. m. De andre, bland hwilke gåssar af 13 eller 14 år, som förtjent priserne, belöntes sedermera af Rector Magnificus på samma sätt med ett antal sköna