32
men det är i Frankrike mer än någorstädes sannt, att
Ipse licet venias musis comitatus, Homere,
Si nihil attuleris, ibis, Homere, foras.
Skuggan i Trägärden, eller rättare, i den store uppstädade skogen, på sistnämde ställe, gaf mig en timmas angenäm swalka.
Ängslan, förorsakad af hunger, hade hos mig samma werkan, som kärleken hos Poeter: Hon öppnade versådran. Förtretad, att höra foglarne sjunga när jag wille sofwa, tog jag mig det nöjet att hämnas med följande rim:
Förargeliga djur, som skriken här i trän,
Och smutsen på de löf som Eder skugga gifwa,
För påcker med Ert skrål, jag må hel galen blifwa,
Den förste sten jag får skall jaga Eder hän.
På fatet, stekte uti smör,
I nu mig kunna mer behaga.
Ty när man har en hungrig maga,
Musik förgäfwes örat rör.
Från Saint Germain fölgde jag Bateletten, en sort dragskuta, till Rouen, der jag ändtligen fick äta mig mätt.
Normandie är ett skönt land, har backar och skogar med djupa dälder likasom Swerige, dock inga eller få berg synliga. Folket derstädes är det trefligaste och starkaste i hela Frankrike, i anseende till härkomsten från deras karlawulne Nordiske stamfäder. Jag kallade dem landsmän och fick dricka hos dem en härlig Cider.
