31
dragen af sjöhästar, då han offenteligen med wissa från åskådarne insamlade summor, belönar dem, som i någotdera wunnit priset. Jag tycker mig se det gamla Grekland. Högtiden slutas med skott och konsteldar, som öfwerträffa all inbillning.
Ungdomen i Frankrike, som ämnas att en gång hedra antingen predikstolen eller Tribunalen, öfwas tid efter annan med spelande af wackra Theaterstycken, hwarigenom, jemte det den förwärfwar sig ett otwunget utwärtes behag, den äfwen hinner till en frimodighet, och en så högt angelägen konst, att genom anständiga och rörande åtbörder, twinga hjertan och föröka werkan af wältaligheten, som utom dem förlorar halfwa sin styrka.
I den smak och renhet, som Franska Theatern nu är, kan den intet annat än wara en förträffelig Skola för seder och borgerliga dygder. Det är säkert den samme, som alstrar så store Poeter, och gör Nationen så synbart älskanswärd och belefwad, framför andra folkslag. Jag wet intet, som mera hedrar Caracteren hos ett folkslag, än att se det samma, antingen le åt en Tartuffe, en Etourdi, eller gråta, med en dygdig lidande Zaire, och öfwer en mördad Cesar, m. m. Med ett ord: Fransman herskar öfwer mer än halfwa werlden, genom sin smak och sine behaglige seder.
Den 14 Augusti gick jag ifrån Paris med anständig skjuts, nämligen med Apostlehästarne. Mången gång önskade jag äga Eliä matsäck. Men ty wärr! korpar äro, som allt annat, förwärrade, påd enne werldens sista tid. De ropade sitt ohyggliga cras, cras, utan att tänka på hwad jag behöfde i dag. På wägen såg jag Kongl. Slotten Marly och Saint Germain och kände förste gången, att det som fägnar ögat föder ej alltid magen. Wärdshus och Krogskyltar såg jag nog,
