Sida:Min son på galejan.pdf/224

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

42

Ha bundit stora linor kring tornet på Frihetens Slott, och bemödade sig med all magt, att draga det gamla fästet omkull; men Wilkes står, likasom en annan Atlas, emot med den ena handen, och i den andra håller han Magna Charta, till att förhindra det lutande Kastellets fall.

Nationens smak röjer sig oändeligen mycket på Skådespelen. Shakespeare, till hwars ära England nu nyss firat ett högtidligt Jubel-år, är nu mera än nånsin beundrat och kär, oaktadt alla de gammaldags uselheter och orimligheter han inbragt på Theatern. Nationen är i det som allt annat, enwis. Jag såg i går föreställas Hamlet, som räknas bland hans Mästerstycken. Aktörerne spelte sina Roler förträffeligen, Decorationerne woro mångfaldiga och prägtiga, men Nationens underliga smak fäster dem beständigt wid en urmodig släntrian, som revolterar all bon sens. Man ser ofta en Harlekins role midt uti ett sorgspel. Man ser spöken, djeflar, mord, dödgräfware m. m. ömkeligen blandas om hwarandra på Theatern, och alldrig klappas händerne mera än då Lucifer wisar sig, eller någon blodig execution föreställes. Nöjet, det makalösa nöjet, att wid rörande föreställningar kunna gråta, hwilket alldrig undgår mig wid en Fransk Tragedie, är obekant här. Man skulle kunna säga, att en Engländare icke kan gråta. Den sundare delen af dem, hwilke sett litet mer än London, finner allt för wäl, hwad som brister; men hwarken de eller några ädlare snillen wåga bryta genom ett barbari, som folkhopens nycker gjort heligt. Galleriet herrskar på Engelska Bållhusen, derifrån hör man handklapp och hwisslingar. De allena dömma: Hwarföre man ock alldrig lär få se Theatren i det stånd, hwaruti den blomstrar på andra ställen. En Congreve, en