30
de mig helt harmsen, synnerligen, som det bedröfliga Norden som snart måste åter plöjas å nyo. I förtreten kallade jag den dåre, som först byggde skepp, och hissade förmätne segel på det stormande djupet. Den gamle wise Cato rann mig i hågen, hwilken hade föresatt sig trenne saker: att alldrig förtro en hemlighet åt en quinna; att ingen afton gå i säng utan att hafwa gjordt en god gerning, och att ändtligen alldrig resa till sjöss, när han kunde komma fort till lands. Jag eftergrundade orsaken, hwarföre menniskor, hwilka naturen gifwit fötter att gå, men inga fenor att simma, kunna ha hjerta nog till att sätta sig på några hopspikade plankor, och med lifsfara öfwerswäfwa fiskarnes rike, bort till andra ändan på jordklotet. Penningen, penningen föll mig straxt i sinnet. Men jag frågade mig åter, hwarföre den kunde wara så begärlig? Och se mitt hjerta swarade mig å alle Sjöfarandes wägnar, att Sötungen, ett litet wälbyggt beläte, tio quarter högt, med ett par eldiga ögon, med en rosenläpp, med en kärleksandande barm, med en nätt fot, med - - med - - ack, o eja! - - En wacker flicka, med ett ord, är rätta driffjädern både till det ena och andra. För hwem släpe wi arme gossar, om icke för en Cloris? Lilla wännen, lilla grynet, lilla sötögat, är och blir medelpunkten af wåra omsorger. Alldrig hade skuta gjordt skeppsbrott i sjön, om intet öga förut stött på 2:ne försåtliga blindklippor, som dölja sig ibland wågorna i den skönas häfwande barm. Wåra begärelser må taga så många bikrokar de wilja, så flyta de dock alla tillsamman i brudsängen, likså naturligen, som floderna stöta till hafwet. Hwarföre seglade Grekland till det aflägsna Troja? — För Helena, Ho lånade
