29
ra på deras gator, men som jag icke funnit i wårt samhälle, lär hela den seende werlden medge, att Swenska Ostindiska Skeppet Finland alldeles liknar Sjö- och Stapelstaden Kongsbacka; och skulle begge sättas under Auctionsklubban, fruktar jag, att köpeskillingen för den sednare blef mycket mindre.
Kap. 13.
Med hwilket jag hoppas förtjena wänskap af de sköna, och synen full med puder af Sprätthökar.
Jag börjar med wår kryssning på sjön. Om morgonen den 7 Febr. häpnade man öfwer att se Hetlands klippor om Babord. Man hade orsak att tro sig närmare Spanska sjön, än dem; tog dem således i förstone för ett stående moln. Men den uppglänsande dagen öpnade oss snart ögonen. Man såg här mer än någonsin i hwad wåda strömsättningar kunna bringa en seglare. Till att widare baxas emot elementerna, ansågs för orådligt. Herrar wederbörande togo i öfwerwägning, så wäl att Skeppet wore utan fartyg, som att provianten kunde brista, i händelse af en långsam resa till den förordnade platsen, som war Kap. Det ena ansågs äfwen så nödwändigt för skeppet, som det andra för magen; hwarföre beslutet blef, att man borde söka någon säker hamn, och Norrige befants i det hänseende alldra bequämligast.
Knappt wände wi näsan åt Norrpolen igen, förrän den föreställningen, att hela twå månader ha slitit så mycket ondt utan minsta nytta, gjor-
