32
Ack Flickor, lönen då wår möda!
Hwad duga Sprättens toma ack,
Mot blomster, sidentyg och rack?
Ock anor ge ej heller föda.
Lät då galonen med sin pik,
Omkring en trumma sig förskansa,
Med oss är bättre till att dansa.
Piasters klang är wår musik.
Piasters klang är wår musik.
Kap. 14.
Wår ankomst till Norrige.
Trojæ sic fata ferebant. Virg.
Wi hade nu d. 10 Febr. 1770. Förr hade jag trott himlen skulle falla ned, än att wi den dagen skulle se Norriges klyftor. Men det war så skrifwit i stjernorna. Det war wårt öde, att frysa här just på den tid wi tänkt solbrännas under linien. Ho kunde tro hemma, att wi efter twå månaders resa på ett skepp som war i stånd att på en gång utbreda 32 segel, icke hunnit mer än en dagsled ifrån Götheborg.
Naturen, liksom för att rätta de oredor hwilka den oroliga Nordsjön förorsakar, har byggt säkra hamnar öfwerallt i Norrska skärgården, och tillika planterat längs efter stränderna ett groflemmadt slägte, hwaribland finnas de bäste lotsar i werlden. Knappt hade Konstapeln anmält oss med en dundrande hälsning, förr än fyra eller fem små båtar kommo framkrypandes ur klyftorna. Luften war tjock, men de luktade krutröken, och anlände riktigt om bord.
