Sida:Min son på galejan.pdf/59

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

51

ett mindre, der Kadetterna äta ärter och hårluggas. — Här på höger räknar ni 50 stycken Får, hwilka tid efter annan ryckas ur denna mödosama werlden, för att hederligen jordfästas i wåra magar. Midt emot härbergeras deras kära anhöriga, getterna, samt allahanda swinkreatur. Se, här står wår ärliga skepps-amma; en ärbar ko-matrona från Hisingen, och syster till den wigtige oxbrodern, som Häradshöfdingen fick af Dannemannen wälförståndige J. P., på det han skulle befordra honom till Herredagsman 1765. Hennes sista son har redan gått igenom kockens händer in i ewigheten. Hon ger oss dageligen mjölk; derföre skone wi och hennes kött. — Dess runda småsaker kallas plommon om skeppsbord. Flera dylika finner ni uti D - - - s Naturaliesamling. — Stig nu litet längre fram, fast det röker. Detta är köket; främsta spiselden är för Herrarnes bord; och i det stora kopparhafwet der bakom, kokas ransonerna för hela Backslagen. — Håll, håll, min Herre, gå intet dit, det är Gallion. — Låt oss nu wandra Styrbolsgatan tillbaka. Der inunder stå tre st. oxar. Betrakta dem. — Med hwad tålamod bära de icke sina horn. — Will ni se wårt pligtankar-tåg så är det här. Kan ni göra det fast i månan, så är jag man för att wi kunna hala ned honom dermed. — Hör ni något bullra under däck, liksom kistorna woro lefwande? Det är twå Jungmänner, som supit ut bränwinet för hwaranan och nu luggas på saken. Den der med de dräglande mungiporna, som skrattar åt dem, är wår Snickare; och den andre med stopet i näfwen, är en Finne, som dansar björndansen bara ni ger honom en sup. När ni går förbi här, så håll för öronen; ty der bor en som lär sig spela. Förlät mig, k. Herre, jag kan ej följa er längre: mina lungor fordra