50
parkittlarne i kabysan. Wänder jag mig åt akter, finner jag ett par ärbara Segelmakare krökte öfwer deras arbete, under musik af en kaklande orchester af höns, gäss, kalkoner, och ankor. Spasserar jag till stormasten, ser jag ett litet fartyg wäxa upp emellan händerna på drifwande timmermän; och en smula längre fram spinnes tåg och garn, historiestumpar, lögnändar, squallerhärfwor, och understundom slängpålskor[1]. Lutar jag hufwudet öfwer relingen, så råkar mit öga en hop hungriga Hajar i wattenbrynet, blandade med Delphiner och Tumlare. Tittar jag upp på Bramtoppen, får jag skratta åt utkiken, hwilken ropar att han ser en seglare babol om solen, eller styrbol om näsan[2].
Men här är mycket mer att anmärka. Behagar min Herre följa mig under däck? — Wäl. — Se här akterut bor Herrskapet på Finnland. — I denna hyttan mötes Witterhetssällskapet twå gångor i weckan[3]. Näst intill drickes på namnsdagar. — Der twärs öfwer bor den som mördar folk, och tätt utmed den som begrafwer dem. Denna kistan med segelduken öfwer, förwarar döden och lifwet[4], tjenar på en gång till Apothek och Predikstol. — Men widare. — Låt oss först gå Babols-långgatan utföre. — Akta er likwäl för hängmattorna; ty de äro lefwande; ni kan råka i fejd med Jungmännernes krypande kustbewarare. — Detta är andra Bordet, hwarest H. D. pliktat fem Piastrar, efter han ej förmådde sluka tre höns i ett mål, såsom han lofwat i wad. — Bakom står
