53
Hwar man, för din wälgångs skull,
Dricker sig med nöje full.
Winden följe dina wingar,
När du öfwer djupet swingar!
Strömmar, sjöar, wäderkast
Hote aldrig mer din mast!
Hunger, törst och sjukdom wike
Ur ditt lilla Finska Rike!
Men för all ting, kära Mor,
För oss ej till Pul-candor[1].
Hwad nu, mine Herrar, intet ska ni toasta[2]. Ty det är ett gement bruk, uppfunnet alldraförst af den otugtiga Circe, hwilken derigenom förwandlade Ulyssis kamerater till swin, förnyadt sedermera under Wilkiska oroligheterna af Londons kåldragare, och nu öfligt allena på gemena nattmöten i Wapping och Westminster.
Emedlertid är det antaget i Götheborg af de fleste, till och med det wackra könet. —
Osant, osant! mine Herrar, förnedren icke wåra sköna så djupt. Ni lär säkert mena wederbörande Rasphusämnen. Ty huru skulle jag inbilla mig, att en hederlig flicka, genom söliga Toaster wille förwandla blommorna på sina täcka kinder till rödfrasiga kopparmärken, eller omskapa ett par söta rosenläppar till dräglande winpipor?
Hwem har sagt de skola dricka så mycket? — men twå till tre glas kunna ej skada, hälst Götheborgska fruntimren äro större delen bleklagda, och
