68
hade jag börjat utgifwa Weckotidningar, under namn af Swedenborgske Posten; de bestodo i hwarjehanda Politiska och Historiska underrättelser ifrån Europa, hwilke meddelades mig af någre tjenstfärdige andar, som stundom uppenbarade sig i en hytta på Finland, fordom bebodd af Herr Secr. E..... Men det synes, att allt som utkommer under detta namnet, nödwändigt borde misslyckas. Hwarken Herr Assessorn i Swerige eller hans andar på skeppet, njuta Skriffrihetsförordningen till godo. Werket måste stadna wid de twå första papperen.
Imedlertid gick det här, som i Campio: Harlekin drar alltid någon med sig. Mitt exempel satte pennorna i gång. Bläckslussarne öppnades, och hela floder af Witterheter öfwerswämmade både bänkar och bord. Den ene utgaf en Neptuni Spion; den andre fägnade oss med Finska Posten. Somlige brefwäxlade på rim. Somlige började skrifwa Romaner. Ingen namnsdag, ingen födelsestund undslapp oss utan lyckönskningar. Skaldeådran flöt så mycket ymnigare, som hon uppspäddes med racksaften. Kort sagt: hwar och en hjärne gick ynglestinn. Pluggen rycktes icke förr ur bläckhornet, än en Bel-esprit kröp der utur.
Men barn tröttna snart wid enahanda leksaker. Wåra lärda förrådshus ramlade inom tre weckor öfwer ända. Dock uppwäxte ur deras hus en ny Phenix. Samtelige Herrar Författare öfwerenskommo, att ingå ett Witterhetssällskap, under namn af Runio-Sacrum, såsom denne Swenske skald syntes alratjenligast, till att bli deras Patron. En Estampe till Sällskapets Sigill utstakades af dess wärde medlem, H. Ad. B., hwarest bemälte Runius föreställtes drucken, liggande i en rännsten,
