67
Seger, Byte, Hjeltesång, allt förlorades i en handwänning. Freden utblåstes öfwer allt.
Lik en snål, som i sömnen hittat en Ducat-pung, men waknar med toma nattmössan i näfwen, kröp jag ned i min hytta, och tyckte näsan tog emot allestädes. Min penna är således den enda som blödat i detta kriget. Wår sjöröfware war en Kapten Laner från London, destinerad till Månen; ty den ort han nämde fins icke på jordklotet. Hans rätta afsigter kunde man ej få weta; men wi gissade, att han kryssade på dessa högder, för att afbida Engelske Ostindiefarare; budo honom derföre om bord, till att spisa middag, i hopp, att kunna skrifwa med honom till Europa. Han kom, tog emot wåra bref, och fick en fjerding sill i utbyte mot sina potäter. Hans fruntimmer woro några st. hjertungar från Westminster, hwilka förmodeligen häldre welat peuplera kolonierna, än spinna på Bridewell. Se Kapitl. om skeppsråttor. Swart eller hwitt, något måste Engelsman ha.
Kap. 7.
Hwilket tjenar det följande till Förstuga.
Ellofwa dagar solbrändes wi under linien i en smäktande hetta. Förr i werlden regerade hundstjernan här i hufwudet på Ostindiefarare; ty de plägade döpa hwarannan, spela gäck och supa sig fulle. Men denne gång fingo de befallning, att behålla sitt wett, och äro ännu allesamman wid sundt förstånd.
Till att ersätta förlusten af dessa Taskspelerier,
