Sida:Min son på galejan.pdf/87

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

79

när hade blåst alla wåra förmodade förfriskningar bort med sig. Ty såsom han bar bus ifrån landet, och man fruktade han kunde bli långwarig, stod man på wägen att länsa förbi, utan widare påhälsning. Men då han på tolfte timen började lägga sig, tog man i öfwerwägande, så wäl de sjukes scorbutiska tillstånd, som resans ofantliga längd från Norrige till Java, och beslöt att förfriska oss något litet.

Dygnet derefter blåste winden god. Men wid krökningen in åt Bayen kom han oss mer och mer emot, så att man måste lowera bergen emellan långt in på natten, utan att upphinna Simons Bay, annars rätta ankarstället, nödgades altså stadna ett stycke der utanföre till följande morgonen, då wi åter kunde bruka ögon och segel. Fjerde Styrmannen afsändes med Jullen, att kunskapa belägenheterna; försigtighet, så mycket mer angelägen, som wi på en obekant plats utan Lotsar måste wägleda oss emellan klipporna, efter oriktiga Holländska kort, hwilka liksom Allmogens Lyktgubbar i land, synas wisa rätta stråten, men föra i sjelfwa werket på willostigar. Bedragne af dem, styrde wi ock högre upp i Bayen än ske borde, till des man på sidan upptäckte husen och ett derstädes liggande Waktskepp, då man straxt genom en liten wänster swäng kom på stället, och lät ankaret dundra i botten, medan Konstaplen aflade wår hälsning med fyra skott, hwilka beswarades med elfwa af förenämde Waktskepp.