80
Kap. 12.
Som har kostat mig mer möda till att skrifwa än det kan kosta Er till att läsa.
Således hade wi nu på en tid af ellofwa weckor seglat ifrån Norrige till Hottentotternes land! Den som känner wägen, lär säga, att wi kuskat med dubbel skjuts ända igenom. — Holländarne ha innästlat sig här, stränderna längs, och bo wälbehållna mellan de klyftor, som klemige Portugiser kallade Promontoria Diaboli.
De skyhöga bergsryggar, som omfamna Bayfalso rundt omkring, kunde intet annat än tillrycka sig min Poetiska förundran, hälst Finland war det första Swenska skepp, som någonsin hwilat emellan dem. Jag såg dem och begynte straxt uppswälla:
I Jordens älsta barn och Taffelbergets bröder,
Hwars himmelshöga spets det tunga fästet stöder;
I Afrikanska berg, som städs orörda stå,
Fast alla djupets swall mot Edre bottnar slå,
Och wädrens grymme Kung, på Edre höge kullar,
Sin stormbeklädde wagn i dunderhwirflar rullar,
Ack tagen mot ett folk från Bores kalla bygd,
Som nu i Edert sköt har sökt en stilla skygd.
Opp! Hottentottska slägt, att Swenska flaggan ära,
Förfriskning, hamn och fred med godo wi begära,
Wår reling widrigt fall skall tolka wårt beslut,
Skall spruta död och eld ur sexton gluggar ut,
Wi Carl den Tolftes landsmän heta,
Och äre af Gustavers ätt;
