85
gen, satte sig i stånd, att deröfwer förfärdiga fullständiga sjökort, genom de äldres missledande kunde förorsakas, och för hwilkas skull en Engelsman så när blifwit borta på den så kallade Romans klippan.
Den 21 Junii wore wi åter segelklare och gingo härifrån med god wind.
Kap. 14.
Ett ord till Häcklare.
Ödmjuke tjenare, mine wälwise Herrar! Hwad han I emot mig? I axlen Er — Hwad skall det betyda? Jag har wäl icke skrifwit så slätt heller. Men törhända, Ni will jag skall tilltala Er på Latin? — Wäl — Miltiades Cimonis filius, Atheniensis — Grammatica est ars loquendi et scribendi. — Ni ären ej nöjde ännu. — O mihi trux pecudum genus!
Frågorna i ordning — Jag är en tok, säger Ni först? Det skadar intet, swarar jag, ty tokar lyckas mäst. Jag har studerat smaken hos min samtid, och funnit att älskwärda galenskaper behaga mer, än den alldrasundaste wisdom; är alltså för mycket klok till att wara klok.
En del författare nöja sig med någre få kännares loford; och förakta den olärdare hopens; skrifwa fördenskull idel djupsinta saker; men jag som skattar det största partiet för det säkraste, söker mer de senares bewågenhet, än de förres, kan således efter naturligt förehållande mellan begges antal, icke skrifwa mer än hwar tjugonde sida förnuftigt.
