Alla dylika sjöbönder förklarar jag krig, så länge en droppa bläck flyter uti mitt bläckhorn. Däremot skall ingen vara mer villig än jag till att göra dem heder som heder förtjäna. En sjöman, som med behöriga insikter i sysslan förenar ett artigt umgänge och åtminstone hyser någon aktning för snilleverk, anses med rätta för en ibland rikets nyttigaste och följakteligen prisvärdaste medlemmar. Fördenskull skall jag alltid finnas likaså redebogen att berömma desse som tadla de förre.
Ingen må tro, att jag hämtat föregående anmärkningar här inom Finlands relingar, ty jag har visat förr, att min kapten är en Ekeberg, vars namn allena bör vara tillräckeligt att vederlägga en sådan misstanka, och utom dess erkänner jag med nöje, att jag bland mina övrige reskamrater icke träffat annat än goda karaktärer. Men detta är icke första gången jag varit på skepp. Jag har sett och umgått med sjöfarande, egna och främmande, långt före denna tiden. Alltså kunna närvarande tankar ej vara annat än allmänna slutsatser av en förrårig erfarenhet, så att den som inbillar sig, att jag härunder förstuckit några personliga bitterheter, gör både sanningen och mitt hjärta alltför stor orätt. Ett eller annat undsluppet infall bör icke ge anledning till så obarmhärtig uttydning.
Sluteligen finner jag alltför väl, att en stor del, av vad jag i denna boken antecknat, lär falla dem, som aldrig varit på stället, dels obegripeligt, dels tröttsamt. Men ho kan hjälpa det? Jag har härmed rätt nöjt frambringat min lediga tid, och mine vänner, som läsa mig, må själve se sig om, huru de passera deras.
Ha de lust att följa mig längre, så är det mig kärt. Var ock icke, så låt oss sluta här mitt tredje finska tåg.
Jag nu går
uppå spår
uti Java.
Vad jag ser
och än mer
skall ni hava.
133
