under alla övriga holländska besittningar i desse världsdelar höra, hade sitt säte i Batavia, varest låg en garnison av 5 000 man. Bantam, fordom huvudstaden på ön, men nu mycket förstörd, var belägen några mil från Angri och hade sin särskilde konung, vilken i början varit högt ansedd och haft ambassadör i London, men numera icke annat är än en holländsk undersåte. Han hade sett hans hov. Seraljen bestode av några hundrade sötungar, vilka endast utgjorde hans betjäning, alldenstund manspersoner aldrig släpptes inom borggården. Förledet år skulle hans förnämsta sultaninna fött tvillingar, en vit och en svartbrun, över vilket underverk alla javanska visa och läkare sammankallades för att säga huru därmed tillgått. Saken blev oavgjord, men holländske soldaterna, som ligga där i garnison till ett antal av två—tre hundrade, upplöste gåtan sinsemellan och skrattade. Det är fuller vid livsstraff förbudet att ofreda frustugorna, men såsom hans majestät av Bantam icke kan utvidga sig till alla sina nymfer på en gång, och dessa utom dess hysa mycken aktning för européernas mandom, alltså händer det stundom, att en dristig buss stjäl sig in över muren och gör en lycklig överrumpling. Ibland stannar likväl försöket uti galgen, ty en soldat, berättades mig, blev en gång gripen och hängd. Detta kallade min korporal dö på ärans bädd, alldenstund han omkom uti stormlöpande.
Jag skulle icke trott denna historien, om den ej blivit mig bekräftad av en annan officer, som hade sin post mitt emot på Sumatralandet och med samma ord omförmälde saken. Den är eljest icke obegriplig, ty någre av mina resekamrater, som voro överliggande i Polo-Condor för 3—4 år tillbaka, sade mig, att de levde som syskon med öns prinsessor, när de hade en luktflaska eller annan artig nipp att offra på dem.
När man läser indiska statsvälvningar och finner allestädes såväl i Asien som Afrika stora talrika folksläkter träla uti europeiska bojor, underkuvade dels genom blodiga vapen, dels genom en barbarisk slavhandel, så synes mig man äger full dager i Noe spådom över sina tre söner och deras efterkommande: ”Gud skall utbreda Jafet, han skall bo i Sems hyddor och Kanaan vara hans träl.” Detta är ju till pricka uppfyllt,
142
