ANDRA FINSKA TÅGET
IFRÅ NORGE TILL GODAHOPPSUDDEN
KAP. I
Redit in tumidas naufraga puppis aquas. Ovid.
Den 6 mars 1770 lyckönskade vi varannan till god vind och satte till alla våra vingar. Vid middagen flögo vi norska näset förbi, och två dagar därefter summo vi, med glädje i hjärtat och frisk vind i seglen, fram mellan Hetländska klipporna, kommande den 11 Rocol i sikte, vilken reser sig opp såsom en fyrbåk mitt i öppna sjön. Den Högste tycktes enkom ha befallt vädren blåsa för oss, på det vi måtte förgäta vår förste motgång.
Emellertid hade vår föregående långsamma kryssning planterat döden i skeppet. En rötfeber hade innästlat sig under däck, varutinnan vi, oaktat vår doktors väl använda skicklighet, förlorade sju personer på mindre än tjugu dygn. Jag minnes en dag, då trenne lik på en gång stöttes över relingen, Detta bragte oss med bedrövelse till hugkomst utav Finlands olycka under dess förra resa, då en sort sjöpest bortryckte snart sagt halva besättningen på några veckors tid och nödsakade vederbörande att förhyra i Cadix ett hopskrapat pack av allehanda färgor, vita, svarta och blackota, för att ersätta de avgångne. Men denna soten upphörde, Gud ske lov, med de sju förenämnde, vilkas mistning likväl var oss kännbar nog, såsom lotten hade drabbat de dugligare bland våre matroser.
Till att bota förlusten av våra fartyg, vilka orkan den 24 januari borttagit, hade man i Svinörsund tillhandlat sig det
45
