bästa som fanns, ett stycke tjärat baketråg, vilket, sedan det blivit förstärkt med nya pålagda relingar, gjorde oss en drägligen god jolle. Men slup felades ännu. Gumman Finland måste därföre yngla, och till alles vår förundran bar hon inom fyra veckor fram en alltför vacker simmande skeppsunge. Vår kapten, som ej allena förstår regera en seglare utan ock bygga en, om det gäller på, lät upprätta ett litet skeppsvarv mitt på däcket. Tjänliga knän och plankor hade han medbragt ifrå Norge. Arbetet begyntes under hans inseende av våre fyra timmermän, och inom 8 dagar hade vi en slup på stapeln.
Medan de således hamrade på det nya fartyget, hade vi uppseglat de stående vindarna, tillika med sommaren. Brämet korrades redan på våra svenska pälsar, och västarna voro knappt drägeliga. Den 22 började man andas Maderas eviga vår, och den 25 följande åtnjöto vi sikte av öarne Palma, Gomera, Teneriffa och Picos himmelshöga spets. Den som icke räckte dem med ögat, kunde lukta dem med näsan, så vidlyftigt spridde sig dessa klimaters välsignelse runt ikring.
KAP. II
FÖR FRÄMLINGAR, SOM ÖNSKA BESE FINLAND
…Vento nunc fertur amico…
Uti dessa farvatten är resan angenäm som själva luften och kan anses för en lustfärd. En leende himmel över oss, ett jämt småkokande hav under oss, en lätt susande kulning som underhåller buken i våra segel och hälsan i våra lungor, ett luftstreck där man varken kväljes av hetta eller hackar tänderna för köld — vilka förmåner på ett ställe! När jag nu tillägger, att vi ha kalvstekar för magen och maderaviner för strupen, ack, vad kan en dödlig önska sig mer?
En äregirig tyrann som med fulla segel svävar fram på lyckans hav, en samvetslös våldsverkare som vadar opp till välde och rikedom uti de undertrycktas tårar, en tilltagsen ränkspelare som ställer kosan åt en båtande beställning och
46
