Glupske arvingar som med leende mun skifta en länge efterlängtad rikedom på fädernas gravhög, en lägre ämbetsman som triumferande uppstiger på den högres likkista, sedan han hunnit vänta själen ur honom, en tjuguårig änka som med förställda tårar tillsmickrat sig ett stort testamente av sin döende gubbe och nu delar detsamma med en gammal galant, ack, säg mig, M. L., om dessa äro en hårsmån bättre än min havsvarg?
KAP. VI
MÄRKVÄRDIG TRÄFFNING MELLAN SKEPPET
FINLAND OCH EN SJÖRÖVARE
Arma virumque cano… Virg.
Medan jag sålunda samlade naturalier, upplupo vi grannskapet av linjen, Jag gitter ej beskriva de särskilte främmande seglare, vilka vi under vägen haft i sikte, ty märkvärdigheter allena böra sysselsätta min fjäder. Alltså förfogar jag mig strax till valplatsen för att blanda mitt bläck med de kämpandes blod.
Långfredagen 1770 visade oss den uppgående solen en obekant seglare, vilken kryssade fram och tillbaka, kommande oss efter hand närmare och närmare, Vi tänkte på ingenting mindre än krig, utan ärnade fredsamligen börja gudstjänsten, när hans konstiga lovar, än på den ena sidan, än på den andra, satte oss i en billig misstanka. Vi hissade svensk flagg, hoppandes därigenom framlocka hans, men förgäves. Jag tog honom i ögnablicket för en sjörövare, ty kocken hade drömt föregående natt, att någon slog honom i synen med potäter, och snickaren svor på att de blodröda norrsken vi sågo nordenom kunde inte betyda annat än orlog.
För att icke överraskas av en lurare, gjordes Finland klart till motvärn. Psalmboken lades bort, och laddstocken togs i stället. Redan stå 140 kämpar i gevär, redan ser man döden färdig att rusa fram ur sexton gluggar på varje sida. Bindlar
59
