och plåster lågo i ordning för de sårade, och mina oförskräckte landsmän till heder bör jag tillstå, att allesammans med karolingiska uppsyner avbidade ordres till angrepp.
För min del hade jag länge önskat mig krigiska äventyr, kunde alltså ej utan glädje mottaga detta tillfället att mätta min längtan. Försäkrad att kulan snarast träffar den huggrädde, beslöt jag att icke stanna i krutdurken. Jag hade aldrig läst vår nyare svenska historia, begrep således icke, huru man uti träffningar kunde få sina skråmor i ryggen, ty jag såg min farfar, en gammal, gråhårig karolin, bära dem alla frammantill. Om jag lever i hundrade år, förgäter jag ej, vad gubben erinrade mig sista gången jag besökte honom här i världen. Jag var en gosse av tio år: ”Hör, pojke”, sade han och fattade mig i skuldran med en hand som syntes uppsluka hälften av min lilla varelse, ”hör, om du nånsin kommer i fara, så se henne stint i synen, ty hon vördar en djärv uppsyn. Du är förlorad, om du vänder ansiktet bort. Kong Karl, Gud fröjde hans själ!” — här torkade gubben sina ögon — ”När han gick för oss i fält till att tukta ryssar” — här strök han sina knävelborrar och såg grym ut — ”så slaktade vi dem såsom oxar” — här åter log han rätt hjärteligen — ”och gingo i bloden opp till stövelkragarna. Minsta delen stupade i själva slaget. Nej, det skall du veta, min gosse, att största nederlaget alltid sker ibland de flyktande. Ju mera du löper undan, ju närmare hänger dig döden på hälarna: därföre statt som en karl!”
Denna hans erinran kom jag nu ihåg och föresatte mig att följa densamma. Stackars gubbe! Han mådde väl ända till 1742, då han läste i Posttidningen, att ryssarne hade skjutit victoria med svenska kanoner uti Helsingfors, varutöver han feck slaget och dog.
Så snart jag såg krigsanstalterna börjas med allvar, påminte jag mig forne fältherrars maner att ansporra sina kämpar med något uppmuntrande tal. För att i nödfall ej vara ett sådant förutan, gick jag ned och skrev följande i största hast:
Opp, Finlands raske barn, lät modet icke falla,
när ära, frihet, liv ert svärd ur skidan kalla!
60
