kända till namnet, och, det som bör synas än mer obegripligt, ingen källare, intet kaffehus, ingen biljard, ingen nyhetsklubb finnes heller. Jag undantar några krognästen för matroser. Detta ger orten ett utseende av ödemark, när man kommer från ett folkmyrlande, glättigt Europa. Efter två dagar är allting gammalt. Omgiven av ett bedrövligt enahanda, känner man sig tom och ledsnar. Den som söker något mer än äta och dricka, trives här icke länge. Magra umgängesämnen, ställda i en utnött vardagston eller inskränkta inom en plågsam skvallerkrets, sätta en främmande utur stånd att börja en galant och artig konversation. Holländarens språklåda är alltför fattig. Besöker jag Mijnheer, så heter det både i dag och i morgon: rök en pipa, drick ett glas! Dristar jag mig fram till Mevrouw, en förlamad stolprydnad, som med händerna i kryss vilar ett par obrukade ben över ett fyrfat, ty lättjan är alltid frusen, så gnäller hon ett evinnerligt Koppje thee, Mijnheer! Och när jag tar honom emot, räcker hon mig en smula flinthårt kandisocker, liten som hennes ögnasten, vilken jag efter hennes eget sparsamma exempel av hövlighet måste bruka både till denna koppen och tre efterföljande. Bjuder hon mig kaffe, så är det likaså slätt som hennes te. Säger jag henne ett vackert ord, svarar hon med en platthet eller ropar efter en spottback. Har jag en snygg dosa eller någon annan artig nipp, begär hon med en osmaklig tilltagsenhet att få se honom, smilar med ett par lystna ögon, vänder honom mellan fingrarne och önskar äga en dylik; kan ock ofta stoppa'n i kjortelsäcken och skratta, liksom hennes nådiga grimaser skulle vara mig en tillsträckelig ersättning. Med ett ord: fruarna voro det odrägligaste jag såg på Kap; höll mig därföre helst i mansvrån, varest jag åtminstone kunde dölja mitt missnöjda ansikte uti en molnstod av dammande knasterrök.
Utan att vara belevad är holländarn ganska kruserlig. Med pipan i munnen och en hatt på sig, som mindre synes betäcka än uppsluka hans oborstade hjässa, finner ni honom mitt i en fruntimmercirkel kunna föresnacka en hel hop franska grannlåter. Röken, som i stora, utvidgande virvlar dammar utur hans bägge mungipor, kunde snart inbilla er, att han beläg-
95
