Ett litet inledningskapitel.
Hela denna bok är en bok om sommaren, och det enda man behöfver komma ihåg, det är, att Olle var nio år och Svante var sju. Det är en gång så illa stäldt här i världen, att somliga gossar äro små och somliga stora. Somliga äro två år äldre och somliga två år yngre. Vore det inte så olyckligt, skulle många gossar vara snällare, än vad de egentligen äro; men nu kan den saken inte hjälpas. Ty det händer så sällan, att bröder födas lika gamla. Händer det någon gång, så kallas de tvillingar. Då äro de alldeles lika gamla, men blifva för det mesta så lika hvarandra, att inte ens mamma och pappa kunna skilja dem åt, utan att de få binda ett band om armen på den ena för att känna pojkarna åtskiljs. Så lika äro de. Och inte kan det vara roligt att hela lifvet få gå med ett band om armen, för att folk skall veta hvad man heter. Det kan då hvem som hälst tänka sig. Därför tror jag, att Olle och Svante egentligen tyckte bäst om, att vara store bror och lille bror, hur förargligt det än
