spänning, och han trodde, att dörren, som var stängd in till rummet, där mamma gjorde hans bord i ordning, aldrig skulle öppnas. Han frågade, om mamma var klädd, om pappa kommit ner, hvad klockan var, och om de inte skulle äta frukost snart. Han frågade så mycket och var så listig, för att ingen skulle säga, att han var otålig. Till sist gick han ut på backen. Där stod han med sin pilbåge och såg allvarsam ut, och han höll på i mer än en half timme och sköt pilen rätt upp i luften.
Men till sist slog ändå den väntade timmen. Mamma kom ut på backen och ropade, att nu var det färdigt. Pappa stod redan där inne och väntade, Olle kom springande nedifrån stranden, och flickorna kommo in från köket för att se på. Alla stodo de och väntade på Svante, och Svante klef in genom dörren så högtidligt, som om han gått i marsch på teatern.
Men han stannade redan nere vid dörren af bara häpnad, och ju mera han tittade, desto mera häpen blef han. Midt på bordet, som hade en stor, hvit duk, vilken var klädd med blommor, och där en hel mängd små paket lågo rundt omkring, stod med fina, hvita segel, tackling, höga master och smäckra rår en stor segelbåt. Den var målad grön och hvit, och den var så vacker, att Svante inte kunde få fram ett ord. Han tog upp alla de andra paketen. Han fick karameller och en piska, boll, järnvägståg och en ask
