Olles hämnd.
Fastän Olle var glad, att han bekänt för sin mamma och nu inte längre behövde gå och tänka på, att han skulle be sin pappa skjuta den elaka gubben med revolver, så kunde han ändå inte glömma, att gubben kastat sten på Pudel, och att han sagt, att han tänkte skjuta hunden. Olle resonerade som så, att han hade aldrig menat, hvad han sa’, men det hade gubben gjort, och Pudel behöfde bara springa bort på ett par timmar, så gick Olle och letade efter honom och trodde, att gubben hade gjort honom något illa.
Olle gick med ett ord och hatade Jan Erik — så hette gubben — och en gång, när Olle och Svante voro ensamma uppe på bärget, som låg ovanför byggningen, där de bodde, så började gossarna att tala om gubben.
»Tror du, att han vill skjuta Pudel än?» sade Svante.
Ja, det trodde Olle.
