han ha blivit sömnig. Ty bäst det var, slutade han att prata. Och till sist somnade han.
Då smögo sig båda pojkarna fram, och de hade genast klart för sig, att de skulle spela gubben ett spratt.
»Ska vi ta loss båten och skjuta den ifrån land?» sade Svante och fnittrade.
»Nej», sade Olle. »Hvad tror du, han bryr sig om det?»
»Om vi skulle plaska vatten på honom», sade Svante.
»Nej», sade Olle. »Då kan vi få smörj.»
I detsamma fick Olle en ljus idé. Han talade om den för Svante, och det bar genast i väg med båda pojkarna uppför backen. De gingo så tysta och illmariga, och de tittade sig om, för att ingen skulle få se dem.
Nu var det så, att pappa och mamma hade gått ut och plockat svamp, och flickorna hade passat på och gjort sig litet ledigt. Därför kunde Olle och Svante göra hvad de ville, och det gjorde de också. De började att plocka fram, allt hvad de skulle ha, och det var mycket saker.
Först var det några kuddar och dynor, som de togo ur barnkammaren. Så var det pappas gamla fiskrock, ett par byxor och ett par trasiga skor. Så var det en handduk och en stor slokhatt. Och allra sist var det ett stort leksaksgevär med bajonett.
