»Har inte Söderman läst om det?» tyckte Svante.
Nej, det hade Söderman inte.
»Tror inte Söderman det då?»
Söderman trodde ingenting om den saken.
»Men det har stått», försäkrade Svante.
»Hvad har han då gjort?» frågade Söderman.
»Jo, jag har trillat i sjön, och Pudel drog upp mig», förklarade Svante.
»De har inget annat te’ skrifva om då», tyckte Söderman.
Svante blef just som litet snopen, att inte Söderman tyckte, det var mera märkvärdigt. Men hur det var, så sa’ Söderman ändå, att han ville läsa det. Och Svante gick hem för att få låna tidningen.
Han visade tidningen för Söderman, och det kom flere till, både gubbar och gummor. De läste tidningen högt för hvarandra, och hela tiden stod Svante och hörde på.
Och då var det en af gummorna som sade:
»Tänk! Han, som är så liten och har redan stått i tidningen.»
Det mindes Svante länge, och när sedan Olle kom och skulle göra sig duktig, så svarade alltid Svante:
»Ja, men jag har stått i tidningen. Och det har inte du.»
