i en af fåglarna, det gick som en dans för kisse. Och nu satt han under bordet och höll den lilla fågeln i mun, medan ögonen gnistrade på honom som på den värsta vildkatt.
Under sommaren hade pojkarna nästan alldeles glömt bort sina fåglar. Men när de nu fingo se kisse sitta där och hålla den lilla fågeln mellan sina hvassa tänder, då blevo de aldeles utom sig. Och nu började jagten.
De kastade sig på golvet och försökte taga fatt kisse. Men kisse hoppade ut genom fönstret, och pojkarna sprungo efter ut på gården. Kisse förstod nog, att han hade gjort något galet. Men kisse var ett rofdjur, och det var bestämdt första gången han fått fatt på en fågel. När han därför fick se Olle komma springande emot sig, då hukade han sig till sist ner och satt stilla, som katter pläga. Men när Olle ville ta’ fågeln ifrån honom, då ref han Olle på händerna och i ansiktet. Olle tog igen som en duktig pojke, och han klämde kisse om halsen, så att han släppte fågeln. Men då fick kisse tänderna lediga. Han spottade och fräste af ilska och bet Olle i handen, så att Olle skrek. Och så sprang han sin väg och gömde sig bakom stenmuren.
Svante hade emellertid tagit upp den lilla fågeln. Den var sönderriven och blodig, många af de vackra fjädrarna voro borta. Den hängde hufvudet och flämtade och låg aldeles stilla i Svantes hand. Mamma
