näring. Sålunda finge också hennes väsens blomblad en annan färg.
De, som »tro» att kvinnan i längden skall kunna bevara hela styrkan av sitt kvinnliga känsloliv åt familjen och åt hemmets uppgifter, och under tiden förvärva hela mannens intensitet, koncentration, genialitet i fråga om andligt skapande och forskande, i fråga om upptäckter och affärsföretag, de tro egentligen på något helt annat än på kvinnans jämlikhet med mannen. De tro på hennes absoluta överlägsenhet.
Kunde kvinnan verkligen komma att, med alldeles samma helhet och hängivenhet, fylla det kvinnliga och det manliga områdets krav, då vore hon den av naturens hand rikare utrustade, den verkliga övermänniskan. Och hade hon varit detta, då avhandlade vi icke nu någon kvinnofråga. Ty då skulle kvinnan, trots moderskap och barnavård, ha lyckats ta ledningen i hela kulturarbetet, där vi, redan på mycket tidiga stadier, se att icke den starkaste kroppen utan den starkaste anden blir segraren vid en fri tävlan man och man emellan. En erfarenhet, som själva sagan givit uttryck genom att alltid låta jättar och troll dra kortaste strået!
På psykologiska grunder, i vida högre grad än på fysiologiska, grundade jag därför i Missbrukad kvinnokraft min sats: att samma evolutionsprocess, som gjort kvinnan företrädesvis till danare av känslornas kulturfond, men mannen till danare av idéernas, måst göra och fortfarande måste göra det ena könets primära uppgift sekundär för det andra, ifall vardera inom sitt område skall nå det högsta. Ty för att nå betydande framgång på ett område måste detta anses och behandlas som det främsta. D. v. s. att mina mödor, tankar och känslor starkast koncentreras på detta.
Det finns i detta avseende icke något: både — och utan endast ett: antingen — eller!
