inflytanden, dessa små, fina, knappt märkbara inflytanden, genom vilka den ena kvinnogenerationen efter den andra, som mödrar och husmödrar, byggt upp de ömhetskänslor, de pliktbegrepp, den offervillighet, som sedan fått sitt strålande uttryck i den stora mänskliga handlingen eller skapelsen.
George Eliots hela produktion är en enda uppenbarelse av hennes livsåskådning, som på det etiska området överförde den stora lagen om energiens oförstörbarhet. Varje handling erhåller långvariga och vitt omkring sig gripande följder. Det val, som man varje stund i varje litet förhållande träffar, dessa val dana karaktären, avgöra typen, modifiera känslorna. Om jag under vardagen väljer så, att jag sviker högre plikter; om jag vänjer mig att försumma vissa plikter, om jag alltid ger efter för vissa stämningar, då bära sedan detta val, dessa vanor, denna eftergivenhet sin frukt i mitt livs stora ögonblick. Och mitt öde står obevekligt framför mig, med nödvändighet danat av alla de följder, dem min första eftergift — för vad som då syntes som en ofarlig svaghet — småningom medfört. Det blir de val, de vanor, de stämningar, dem generationers män och kvinnor följt, som bilda de tusen fina trådarna i de band, vilka hålla hop ett samhälle och rädda ett folk i farans stund. För George Eliots livsåsikt var således det framför annat viktiga, att varje liten by i världen skulle ha en Mrs Poyser, som med sin varma moderlighet och sin sunda levnadsvishet vidgade sin omgivnings hjärtan och klarade deras hjärnor; en Dolly Winthrop, som vid sitt breda bröst ägde rum också för det moderlösa barnet; som kunde konsten att med mjuka händer förbinda djupa sår; som med »the milk of human kindness» mättade fattiga och rika och som sålunda i var och en av de outvecklade själarna stärkte godhetens makt.[1]
George Eliot själv visste att hon, med sitt ömtåliga samvete, aldrig skulle mäktat sin produktion om hon varit sliten mellan tvenne pliktområden. Men hon
- ↑ Se Adam Bede och Silas Marner.
