obefläckade klarhet. Den stora skillnaden mellan manligt och kvinnligt snille ligger mindre i livsintensiteten än i utslagen av denna; däribland det, att mannen genom sin förnedring kan stiga till högre andliga höjder; att han växer av fallet som av upprättelsen, av dårskapen som av visheten. Av alla livets erfarenheter, låga som höga, kan han hämta näring för sin genius, medan kvinnans högsta inspiration ytterst sällan vunnit något av att hon prövat det låga.
Vad jag betecknat som grunden för genomsnittsmannens större insats på vissa områden, är hans större förmåga av initiativ, av vågsamhet, av energi i sina företag, av förståndsreda, beräkning och klarhet, av fysisk och psykisk kraft och uthållighet.
Vad jag betecknat som grunden för genomsnittskvinnans större insats på vissa områden, är hennes större förmåga av innerlighet i känslan, av poetisk och artistisk livssyn, av glädje och behag, av en, logik och kalkyl besegrande, mystik.
Och liksom tillvaron behöver de allmänna manliga egenskaper, i vilka mannens styrka finnas, behöver tillvaron de allmänna kvinnliga egenskaper, i vilka kvinnans styrka finnes. För att båda könens krafter skola bli insatser i kulturen, måste båda utvecklas, men utan att därigenom förlora annat än sina svagheter; båda måste lära av varandra, men dock energiskt förbli sig själva.
Detta kvinnans innersta »sig själv», som jag önskar att kvinnorna skola börja upptäcka i en ny, rikare mening, är moderligheten.
Emedan kvinnorna veta så oändligt litet om sig själva, så ha de antingen kallat detta tal gamla, förnedrande fraser eller osunda, osedliga nyheter.
De ha blivit vilda -— ehuru ej i Laura Marholms mening av ordet — över påståendet: att kvinnan icke kan ha mannens utåt skapande energi, när hennes organism och hennes själ mera än hans tagas i anspråk för släktets skapelse.
Men de ha rusat förbi följdsatsen: att, ehuru
