hängivenheten med E. B. Brownings bild om pärlan som smälter i vinet, har man frågat om rhenvin eller rödvin vore lämpligast? Fantasirika kvinnor ha hänsynslöst biktat: att de lika väl som gossar gjort odygd i barnaåren; vänliga kvinnor ha försäkrat, att män visst icke kasta ut de blommor, de satt på deras arbetsbord. Indiskreta kvinnor hava röjt den stora hemligheten: att även män drömma om hemmets lycka eller sakna den! Det är således en oändlig mängd värdefulla upplysningar, väckande tankar och rika erfarenheter, som genom den kvinnliga polemiken i tryck och tal kommit mig till godo. Ingen har dock varit värdefullare än den ur mångfalden framgående enhetliga bilden av — kvinnologiken!
När jag i mina föredrag talat om tvenne slags människor, genomsnittsmän och -kvinnor samt undantagsmän och -kvinnor, så borde det dock varit tydligt: att jag icke menar att samma saker gälla för genomsnittet och undantaget, varken mellan könen inbördes eller mellan genomsnittet av ena könet och undantaget av det andra!
Att sålunda det fantasirika och begåvade flickebarnet är uppfinningsrikare och livfullare än den vanliga pojken; att det stora manliga snillet — om vilket jag yttrat, att det förenar både kvinnans och mannens styrka — kan äga oändliga djup av mystik; att den stora kvinnliga filantropen eller regenten eller vetenskapsidkaren även har mycket av den manliga klarheten och förståndsskärpan, detta ha män — tack vare deras oblyga vana att tänka logiskt — förstått. De veta att sinnlighet är alla sinnens sunda liv och icke endast det, som fruntimren mena; att den är ett grundvillkor för allt skapande; att den med intensiv kraft funnits hos alla stora andar; att denna energi icke ensam förbrukas för skapandet utan också vänder sig till livet; att denna livsberusning kan föra — och alltid någon gång i hans liv fört — det stora manliga snillet i närheten av någon form av förnedring, det må för övrigt stråla i den mest
