nuvarande arbetsområden. Min tankegång gick endast ut på att, ifall en kvinna kunde välja, då gjorde hon väl om hon valde ett arbete, som hon kunde älska, icke blott för arbetets skull, utan för arbetsresultatens. Jag tror ej mycket på att arbetet i sig själv blir älskat, om det strider mot vår natur. Den allmänna arbetskärleken, liksom den allmänna människokärleken, synas mig omöjliga, om man ej äger som grundval ett arbete, en människa, vilka för oss äro mer älskvärda än alla andra arbeten och människor. Ju starkare individualitet en människa har, dess djupare måste hon hata det arbete, som icke äger hennes kärlek. Men detta arbete själv behöver visst icke vara poetiskt eller själsodlande eller känslofyllande för att synas mången älskvärt, lika litet som en man behöver vara siare eller skald för att vinna kärlek. Att många mindre starkt individuella naturer, kvinnor som män, kunna ha gagn och glädje av ett mera opersonligt arbete för de många vardagliga nyttigheter, dem samhället kräver, vill jag visst icke förneka. Gagn ha de åtminstone genom ansvarskänslans uppfostran, och det ekonomiska oberoendet ger alltid en viss frihetsglädje.
erhålla en rik användning av sina estetiska och hemordnande anlag, och att hon sålunda skulle verka för den förenkling och försköning av hemlivet, som är grundvalen för all äkta och rik konstutveckling. Medan kvinnans konstslöjd nu ofta utmynnar i frambringandet av en mängd lyxartiklar, erhölle den sålunda ett organiskt samband med arkitekturen och kunde tillfredsställa verkliga behov, i stället för att ytterligare tillbråka hemlivet genom att hopa en massa onödiga nödvändigheter. I mitt föredrag om naturenliga arbetsområden, hade jag även ämnat uppmana någon ekonomiskt oberoende kvinnlig jurist att lämna arbeterskor »kostnadsfri rättshjälp». Huru välsignelserik denna »naturenliga verksamhet» skulle bli genom en klartänkt, god och socialt vaken kvinna, kan jag intyga genom min flitiga beröring med den kroppsarbetande kvinnan, som nu ofta är alldeles prisgiven åt en dålig mans brutalitet eller en orättvis arbetsgivares godtycke.
