att syfta till likhet med mannen i de fall, där naturen starkare utrustat honom, och där kvinnan ej kan nå upp till mannens styrka utan att okvinnliggöras.
IV.
Att helhet och fullhet inom alla personliga förhållanden — framför allt inom det äktenskapliga — äro betydelsefulla särskilt för den geniala kvinnans produktion, framgår medelbart därav, att bland århundradets stora kvinnliga snillen icke finnes något, om vilket man ej kan bevisa, att ingivelsens starkaste vågor gått, med blodets, genom hennes hjärta. De med konstnärlig och dikterisk skaparkraft begåvade kvinnorna ha även i erotisk mening fått mest och vunnit mest. Deras känsla har fördjupat deras genialitet; deras genialitet har höjt och fördjupat deras känsla; deras själs- och hjärtekrafter ha endast då upphört att ömsesidigt mångfaldiga och stegra varandra, när de sökt spränga den begränsning, de, likt alla andra varelser, varit underkastade.
Kvinnans allra hemligaste tanke om mannen är den, att han kunnat bli en framgång endast på det villkor, att Eva blivit danad först och sedan tagen till råds vid skapelsen av Adam. De kvinnliga författarinnorna söka oftast rätta det ursprungliga misstaget, genom att skapa sina män efter kvinnans beläte. Det är heller icke den delen av deras verk, som gör m:me Staël, George Sand, Charlotte Bronté, George Eliot, E. B. Browning och några andra ännu levande ännu efter döden.
Denna deras andra tillvaro näres av styrkan i det liv, de en gång som kvinnor levat, och av deras mod att delgiva detta sitt innersta väsen. Samma mod, som gör Eleonora Duse till den enastående,
3. — ”Missbrukad kvinnokraft”.
