drivor henne tll grundliga studier eller till ett, genom yttre arbete vunnet, oberoende. Men vad den äldre, tänkande kvinnan måste önska tillbaka, det är de unga kvinnorna, i stället för detta sekelslutets typ: en halvvarelse med en skolpojksjäl i en outvecklad och överansträngd flickgestalt, utan kvinnlig värdighet eller kvinnligt behag.
Men något måste ju våra flickor ta sig till, mena mödrarna. Genom maskiner och fabriker är själva grunden för den husliga ekonomien ändrad och hemarbete är nu ofta slöseri. Finnes verkligt hemarbete för en dotter, räcker det ej till för flera. Och har man flera döttrar, då behöver man i regeln tänka på deras framtid, genom att för dem öppna de vägar, till vilka endast student- eller seminarie-examen ger tillträde. Kunna de bättre använda sin tid, medan de vänta på en verklig livsuppgift, än genom en examen?
Denna tankegång är ungefär lika riktig, som om en mor uppmanade sina hungriga småbarn att äta murbruk medan de väntade på middagen. Murbruk är värdefullt för sitt ändamål, ehuru det icke har värde som föda. En examen har tills vidare värde som byggämne, nämligen för dem, som vilja nå en viss kunskapsgrad eller komma in i ett visst yrke. Men i och för sig ger den ingen näring åt den efter individuell utveckling eller djupare kunskaper hungrande. Särskilt är studentexamens olycksaliga inflytande på det manliga släktet redan så uppenbart, att alla borde motarbeta att även det kvinnliga släktet drives in under samma ok. I stället borde de klarseende rikta all sin strävan på att erhålla en verklig folkskola, för båda könen och alla samhällsklasser, med en tidig avslutning av skolans kurs. Därefter bör fackbildning vidtaga inom olika vetenskaper och yrken, en fackbildning ordnad så, att den kvinnliga som den manliga ungdomen bleve räddad från det förslöande mångläseri och läsplugg, under vilket de tänkande så bittert lida, medan de trampa de jämlöpande »kursernas»
5. — Missbrukad kvinnokraft.
