utåt arbetande kvinnan äger en fullt människovärdig tillvaro.
Och ifall en hustru uppger sitt yttre arbete, endast för att fylla sin dag med flärd och intigheter, då har hon verkligen tagit ett stort steg nedåt. Det är icke till ordnande av middagar, supéer och all slags bohagslyx i hemmet, som hon bör spara sina krafter.
För att få ro och tid att fullfölja den individuella utveckling, genom vilken de skola kunna göra först sitt eget hemliv och sedan samhällslivet rikare, behöva nutidskvinnorna snarast möjligt lära sig genomföra en sådan »simplification of life», efter vilken den, av lyx- och komfortbehov halvkvävda, engelska överklassen börjat tråna och som är väl förenlig med den hemmens verkliga skönhet, för vilken man bör hoppas att kvinnan alltmer skall verka.
När vårt kön befriat sig från trycket av många glädjelösa umgängesplikter och meningslösa hushålls- och bohagsomsorger, då skall husmodern få många krafter frigjorda. Men dessa krafter behöva sällan ett yttre arbetsfält, förrän möjligen i medelåldern.
Ty den hustru, som med planmässig och allsidig omtanke leder den husliga ekonomien och söker förbinda denna med insikter i det stora nationalekonomiska förloppet; som verkligen söker intaga en sådan ställning till sina tjänare, att hon uppfostrar sig själv och dem för en ny tids plikter och rättigheter, hon gör redan en arbetsinsats av betydande värde. Om hon därtill själv kroppsligt och andligt vårdar sina barn och åt dem bereder hygieniskt och etiskt sunda hemförhållanden; om hon gör sig till sin mans förstående samarbetare, ifall hans värv medger det, eller, om detta icke är fallet, hon i stället hjälper honom att få en inblick i tidens frågor, i kulturella ämnen, dem hans ensidiga verksamhet hindrar honom att omedelbart ta del av; om hon genom fortsatta självstudier bevarar sin och mannens samtidighet med tidens rörelser, så att de uppväxande barnen i sina föräldrar finna vänner, vilka på en gång första deras
