Sida:Missbrukad kvinnokraft och kvinnopsykologi (1914).djvu/87

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


Det finnes historiska anekdoter, vilka måla en tids åskådning bättre än de lärdaste avhandlingar. En sådan är berättelsen om Ludvig XIV:s hovpredikant, vilken, just som han från predikstolen framslungade den dystra sanningen:

»Vi skola alla dö!»
vid åsynen av sin höge monark ändrade sig sålunda:

»Vi skola nästan alla dö!»

Den skarpaste satir skulle ej klarare kunna belysa despotismens hypnotiska makt att sänka människoförståndet i slummer.

Men det finnes även till suveränitet upphöjda idéer, vilkas allenavälde öva samma hypnotiska makt.

Att kvinnofrågan är en sådan, därom har jag nu full visshet.

Det är emellertid icke för att i samma riktning som den nämnda hovpredikanten modifiera mina yttranden, jag åter framträder.

Min ställning till kvinnofrågan är fortfarande den, jag redan en gång betecknat som den romerska slavens, vilken tillropade segerherren:

»Minns att du är dödlig!»

En varning, vars innebörd, när det gäller en segrande idé, stöder sig på en ryktbar läkares, doktor Stockmans, undersökningar med avseende å medellivstidslängden för de sanningar, som lyckets bli hyllade av den »kompakta majoriteten».

Men kvinnoemancipationen har ännu ej hunnit fullborda sitt segerlopp. Och jag har därför ånyo tagit till ordet, emedan man misstolkat min maning,

6. — Missbrukad kvinnokraft.