III.
Nyskapandet på den andliga och materiella kulturens område är den manliga naturens högsta kraftyttring. Men detta högsta slag av skapande innebär så föga en allsidig harmonisk utveckling, att, tvärtom, de yppersta nydanare alltid äro mer eller mindre ensidiga. Livet har sällan företett det högsta måttet av skaparsnille på mer än ett område. Ty inom mannens område gäller, man och man emellan, samma begränsningens lag som könen emellan.
Det är emellertid under antagandet att jag tror mannen vara gränslös, som man dragit slutsatsen att jag endast frånkänner kvinnan en gränslös perfektibilitet. Men jag har om båda endast sagt: att ingenderas natur kan rymma såväl sin egen som den andras säregna krafter i lika hög potens.
Och ingen man har missförstått mig. Ingen har å det manliga släktets vägnar klagat: att jag berövat mannen hoppet att nå en större innerlighet och förfining av sitt erotiska liv, därför att jag påpekat att kvinnans högsta andliga utveckling ligger åt detta håll. Tack vare männens inrotade vana att anse delen såsom mindre än det hela, ha de hållit modet uppe, ehuru deras underlägsenhet inom det sympatiska livsområdet är en lika avgjord andlig underlägsenhet, som kvinnans inom det intellektuella! Männen ha heller ingen anledning att bli oroliga. Ty det har hittills visat sig, att de rikligt kunnat tillgodogöra sig den kvinnliga kulturfonden, liksom kvinnan tillgodogjort sig den manliga och att frågan alltså ej rör sig om att hindra detta för kulturen oumbärliga utbytes frihet. Det gäller endast att, till förmån för den starkast möjliga ömsesidiga produktion, framhålla: att den fundamentala arbetsdelning, som till kulturens fromma redan ägt rum mellan könen, denna bör mänskligheten, i stort sett, bibehålla. För att undvika möjliga missförstånd vill jag betona: att här är uteslutande fråga om könens
