fantasi skapade. Hennes moder, som i många hänseenden liknade sin dotter, var ännu på middagshöjden af sin skönhet, och icke illa belåten med att bli befriad från ett barn, som hon icke kunde beherska, och som blifvit hennes rival, och det var ingen liten fördel att få henne gift med en af de äldsta baroneter i England. Sir Edvard å sin sida hade inga närmare slägtingar än sin syster, och han hade så litet varit van att rådföra sig med henne, att han först skref till henne samma dag han gifte sig. Och samma bref som underrättade henne om hans fullkomliga tillfrisknande och giftermål, sade henne också, att han ämnade ofördröjligen föra sin unga hustru till England.
Kapitlet II.
Trots det missnöje Mrs Wilson Brook uttryckt öfver sin broders giftermål, var hon alldeles ej likgiltig att få se sin nya svägerska, och hon skattade sin brors ställning för högt för att ej vara noga om att ställa sig in hos en hustru, som hon kände skulle komma att utöfva ett stort inflytande på honom. Följaktligen klädde hon sin vackra person efter nyaste mod, och ordnade sina läppar för småleenden och komplimanger, då hon for att besöka bruden på Mivarts Hotel.
Om än hennes fördom varit starkare än den var, hade den måst gifva vika för främlingens skönhet och behag. Mrs Brook kunde ej heller undgå att märka sin brors förbättrade utseende, och hon var tacksam emot den, som åstadkommit det; ty ehuru en verldslig qvinna, hade hon dock ingen brist på naturlig tillgifvenhetskänsla. Sir Edvard var hennes ende broder, och hon glömde nästan den stackars Anna, när hon såg hans föryngrade utseende och den ömma stolthet, med hvilken han bevakade hvarje rörelse och lyssnade på hvarje ord af sin unga hustru.
Barnets åsyn uppväckte de gamla minnena i fasterns själ, och då hon beundrat hans framsteg och smekt hans långa ljusa lockar, kunde hon ej afhålla sig från att hviska till hans far: “Hvad han är lik den stackars Anna!”
Lady Irwin hörde hviskningen; hennes läpp darrade, och färgen steg på hennes kind; hon drog barnet tätare till sig och sade sakta : “Jag tycker att han är så lik Edvard.”
