“Det är han också,” svarade Mrs Brook. “Han är lik Edvard omkring näsan och munnen, men han har sin moders ögon.”
Lady Irwin tyckte ej om, att barnets ögon voro så stora och milda.
“De äro mycket vackra.” sade hon med en ängslig blick på sin man; men der voro inga sorgliga hågkomster att läsa i hans ansigte, ingenting annat än kärlek och lycka.
“Du kan ej göra dig någon idee om hvilken moder Frank har i denna lilla kära syster jag gifvit dig. Jag kan ej förstå det, ett sådant barn som hon är sjelf. Väl må skalden säga:[1] Filoteknon pos pan gynaikeion genos.
“Hvad, du har ej botat honom ännu för hans afskyvärda vana att citera hvad ingen kan första, Helen?”
“O, nej, jag tänker ej heller göra det, och du skall kanske skratta åt oss, när jag säger dig, att han skall ge mig ordentliga lectioner. Jag kan litet latin redan, men ej nog för att kunna vara honom till någon nytta. Vi hafva redan ordnat våra sysselsättningar för vintern, Edvards hustru får ej vara halflärd.”
“Men jag hoppas, att du ej låter honom begrafva dig och sig sjelf nere i Swallowfield. Det var illa nog förut, men nu skulle det vara en riktig skandal.”
“Åh, vi tänka ej på något sådant, eller hur Edvard? Du behöfver ej vara rädd derför, Fanny, jag tycker så mycket om sällskap, som du någonsin kan önska.”
“Nå, det var bra. Jag hoppas bara du ej må uppträda som etl lärdt fruntimmer; det skulle gå an om en tjugu år, men nu duger det ej. Jag är ej heller ledsen, att du nu endast reser igenom staden; det skulle tagit bort glansen från ditt uppträdande, om du visat dig så här vid säsongens slut.”
“Ja, det skulle ha varit en oförsigtighet,” sade Helen skrattande. “Jag har icke tröttat ut Edvard ännu, och denna vinter ämna vi lefva helt beskedligt för oss sjelfa, att jag må kunna komma ut splitter ny med landtliga kinder nästa vår. Vi resa hem i morgon. Det låter underligt, att säga det man reser “hem,” till ett ställe som man aldrig sett, men jag tycker nästan jag känner det. Jag har låtit Edvard berätta mig så mig så mycket om allt, från lind alleen vid flodens strand, till det lilla ek-kabinettet vid hans studiekammare. Jag skall snart bli bekant med hela huset, och då hoppas jag du kommer och helsar på oss.”
- ↑ Kärleken till barn är en instinkt hos qvinnan
