skrifver lögn-bref om ingenting? Både Frank och Mr Birkby säga, att jag har mycken förmåga, och jag är säker på, att om jag brås på Mamma så är jag en slug pojke och ett politiskt snille af första ordningen. Tänk nu bara, Mamma, skulle det icke vara bra mycket mer tillfredsställande att bli bemärkt såsom moder åt den ryktbare diplomaten Mr Edvard Irwin, blifvande Sir Edvard och snart Lord Viscount, och hvad inte allt, än att gå och vara vacker i sitt svarta sammet och diamanter såsom styfmoder åt Sir Francis?”
“Det är just emedan jag längtar att se dig krönt med sjelfförvärfvad ära, som jag är otålig öfver din brors orimliga giftermål. Betungad med honom, hans hustru och kanske en skara af barn — qvinnor som ej tillföra sina männer någon förmögenhet få alltid stora familjer — hur skulle din far kunna gifva dig den nödvändiga hjelp du behöfver? Hur skall han kunna utrusta dig passande? Ditt lifs framgång och lycka beror af de nästa tio åren.”
“Tio år! Då skulle Frank och Kitty vänta i tio år? Nej Mamma, det går för långt — — hon blefve ju riktigt ålderstigen till dess. Mamma är bara trettiofem år och har varit gift nu öfver sexton. Var säker på, att jag inte kommer att få någon fördel af om Kitty skall gå och sörja sig till en hamn. Nej, nej Mamma, det duger inte; det finns ingenting romantiskt hos en brud som är öfver tjugu år. Om jag vore Frank, så skulle jag föra bort henne i täckvagn med spann och föra hem henne som min hustru — ack, hvad det skulle vara herrligt — jag skulle bli körsven, och jag tror inte Mamma hade någon utsigt att hinna upp oss, om inte Mamma komme yrande efter oss i en hvirfvelvind.”
Tanken på en enlevering, och alla de lockande äfventyr, af hvilka den måste åtföljas, var så intressant för Edvard, att, ehuru den först fallit honom in som ett skämt, dröjde han ej att meddela den åt sin bror på fullt allvar.
“Du må se så allvarsam ut du behagar, Frank,” sade han otåligt, “jag försäkrar dig att min far skulle bli förtjust att se saken afgjord — den kära gubben tycker så mycket om Kitty som hon förtjenar — I behöfven bara vara borta ett par dagar, och jag skall åtaga mig att hålla Mamma ur vägen medan I båden om förlåtelse — han förläte Er nästan innan I hunnit bedja derom. Mamma är präktig till helgedags och när det skall vara något utomordentligt, men du vet vi lida en bedröflig
