Hoppa till innehållet

Sida:Moder och styfmoder.djvu/59

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 51 —

favorithund, som blifvit smittad af sin herres spelande lifsandar och nu täflade med honom i yttringen deraf.

“Goda nyheter, Kitty,” ropade han så snart han kom så nära, att han kunde höras. “Goda nyheter, min lilla syster; hvad vill du gifva mig för dem?

“Har du fått din pony?” frågade Kitty.

“Pony!” svarade Edvard föraktligt. “Sade jag inte att det voro stora nyheter — nyheter för dig min älskling!” och han slog sina armar omkring henne och kysste henne.

Kittys hjerta klappade häftigt; färgen vek från hennes kinder och hon betraktade honom darrande.

“Nå, du kan icke gissa det? Hvarför skrattar du inte eller gråter eller gör någonting, Kitty? Du kunde inte se förskräcktare ut om jag sagt, att det vore sorgliga nyheter. Så, har du ingen smula af Pandoras nyfikenhet? Skall jag vara tvungen att taga dem tillbaka hem igen efter du ej vill lyfta på locket?”

“Jag vet att I tänken fara och helsa på Frank; Lady Irwin sade mig det i går morse,” sade Kitty tårfullt.

“Nej, det är det inte. Gissa om igen. Men jag vill inte plåga dig längre. Är det inte besynnerligt, Kitty, att en man med smak, som Frank, inte skulle tycka om Italien?”

“Om det är dina nyheter, Edvard, så hade jag en liten aning derom förut.”

“Ja, naturligtvis, började du ana det då han började sitt bref med: O, huru skall jag kunna berga mig ännu en dag, utan dig! och slutade nederst på fjerde sidan med: Jag är öfvertygad att jag inte kan lefva, om jag inte får se dig i morgon — alla fyra sidorna tätt skrifna och öfverkorsade, och allt i samma tonart.”

“Du är en fräck persedel, Edvard, och du vill reta mig till att visa dig Franks bref. Du vet mycket väl att han aldrig korsar öfver dem, och att der ofta är rum för en hel hop mer när han slutar.”

“Med: ‘Din till döden, alltid och för evigt.’ Godt, jag vet då att jag inte har reda på hur ett kärleksbref ser ut, och jag förmodar jag kommer aldrig att få det. Jag tänker Franks bref äro just som sig bör, eller att du tycker så — hvilket är lika godt; men jag kan berätta dig, att du just inte har någon utsigt att få några flera nu på en tid, så att det är bäst du försöker få så mycket du kan få af dem du har. Jag vill sätta upp